2018-07-29
Har mått hyfsat okej i ett par dagar. Försöker att inte noja över mina "bekymmer" såsom prickar å annat. Kan dock inte säga att jag mår super, för jag har en konstant oro i kroppen som inte vill ge med sig. Har inte tagit Sobril, och faktiskt känt att jag klarar mig ändå. Helst skulle jag vilja ha lugnet, men jag är så himla rädd att jag ska må dåligt när vi ska utomlands... så jag "sparar" på Sobrilen tills dess.
Har megaångest över flygningen. HATAR att flyga. Kommer ta 10 mg ett par timmar innan planet lyfter. Flygning = bland det värsta jag vet :(
Jag kämpar varje timme med mitt mående. Försöker "KBT-tänka"... går sådär, ibland lyckas jag, ibland inte. Igår var ett typiskt exmpel på hur jag fungerar, om nu någon skulle missa det. Fick lite ont i ena knät varpå katastroftankarna satte igång. Skelettcancer!!!! Sen när jag var ute och tittade till djuren kände jag en ny liten prick på halsen. I ren panik och full ångest sprang jag in å leta rätt på en spegel. Innan jag ens sett var det var hade jag fruktansvärd ångest över att det var en hud-c fläck!!! I spegeln syntes en liten finne.... puuuuh.... och värken i knät försvann... allt det här hände inom loppet av kanske 10 minuter, och på den stunden hann jag få världens ångest och panik.
Tänk om man vore normal. Tänk om man vore 100% både fysiskt och psykiskt frisk. Vilken dröm!!!