Mittemellan... och fetmaångest
Ja så mår jag nu. Inte bra, men inte jättedåligt. Mittemellan alltså. Hade en trevlig kväll igår med mina arbetskamrater, men det blev inte sent utan jag var hemma vid 21.30. Idag har jag ätit lunch hos en kollega, och det gick också bra. Har inte känt av ryggen så mycket idag heller med det är för att jag inte rört mig så mycket. Hemma på morgonen låg jag i soffan innan det var dags att fara, sen satt vi ju och åt och fikade i några timmar. Nu har jag stått vid spisen en stund och värken blev inte så farlig. Men det beror som sagt på att jag tagit det så lugnt idag.
Blir mer och mer orolig för min vänsterhand. Hittade en bild som visar vart jag har ont:
Egentligen gör det inte jätteont, men det känns som typ ett blåmärke om jag ska försöka förklara, och gör ont när jag tar i. Det K A N vara tum-artros, vilket jag hoppas och önskar innerligt. Men katastroftankarna finns naturligtvis där, att det kan vara något annat dödligt :(
Vad fan... håller kroppen på att förfalla? Jag är ju bara 42???
En annan sak som skrämmer mig är min vikt. Och hur jag ser ut!!! Alltså jag känner mig som en normalstor människa, fast i en fet kropp. När jag ser mig själv i spegeln så visst, jag jublar inte, men det är först när man ser sig själv på ett foto, som man ser hur man verkligen ser ut. Detta hände igår. På after worken fotades det glatt, och sen när man scrollade igenom Instagram så får man se sanningen i vitögat. Herregud!!! Som jag ser ut!!! Som ett jävla äckligt fetto!!! När jag tittar på bilderna så känner jag inte igen mig själv. Det där är inte jag!! Jag känenr mig inte sådan!!! Nog vet jag att jag är en tjockis, men alltså fy faaaaan!!! Visade min sambo några av bilderna och sa typ "ser du hur hemsk jag ser ut?!!!!" Varpå han svarar "du är ju jättefin". Då frågar jag "men alltså sååå fet är jag väl ändå inte som det ser ut på bilderna". Han är ju snäll och svarar "du är inte fet, men alltså det är ju så där du ser ut"..... jag dööööör.... fy fasen.
Men jag behövde väl det där. Se foton som man inte tagit själv ur "smalvinkeln" (dvs snett uppifrån). Nä att se sig själv i helkropp sittandes.... fy fan jag vill bara kräkas!! Så nu är det nog. För miljonte gången. Nu SKA jag gå ner i vikt. Punkt.