jagmedångest.blogg.se

Jag känner att jag måste skriva för min egen skull. För att jag ska kunna scrolla tillbaka, och se hur jag mådde, och vad som oroade mig mest. Det har blivit glesare och glesare mellan gångerna, men det beror nog främst på att mina ångestattacker blivit glesare också. Vad har hänt? Har jag blivit bättre? Nä alltså jag är ju fortfarande "periodare", men att vara längst nere på botten, ja det var faktiskt ett bra tag sedan sist. Visst, jag har mått dåligt, jag har ångest i princip varje dag, tar Oxascand nån gång i veckan, ibland ett par dagar i rad. 

 

Oron för mina barn är hemsk. Hur fasen ska man någonsin kunna slappna av? Min dotter som varit utomlands 3 månader berättade igår att hon gått ner i vikt. 5 kg, på dessa tre mån. Utan att hon gjort det med mening. Paniken sköljde över mig... C !!!!! Frågade direkt hur hon mår i övrigt, men hon säger att hon mår bra. Försöker tänka på att hon rört sig mer där borta. Plus att hon var sjuk en vecka och inte kunde äta då... Men oron finns där och gnager såklart. Med min son  är det tvärtom. Har går upp i vikt, och har ibland ett beteende som kan tyda på depression. Har försökt att prata med honom, och jag hoppas och tror att jag har fel... Äldsta dottern gjorde cellprov för första gången för några dagar sedan. D¨har jag en stor klump i magen över vad det resultatet ska visa. Tänk om hon har cellförändringar?????

 

Jag själv då? Ja jag har ont lite överallt hela tiden. Rygg, nacke... punktvis. Magen krånglar titt som tätt. Lös/hård... Ibs? C? 

 

Har i alla fall tagit steget och vågat gå till tandläkaren. Efter att ha haft blödande tandkött i så många år, så tog jag tjuren vid hornen och bokade tid. Tack och lov inga konstigheter i munnen. Varken hål eller annat. Bara tandsten... Hade inte varit där på 11 (!!!) år, så det var ganska rejält med tandsten som jag nu är och tar bort i omgångar. Hittills är underkäken klar, och det känns så skönt!!! EN sak mindre att oroa sig för.

 

Jag tig ju ett hb (blodvärde) här för några veckor sedan. Full panik och ångest då det visade längre än jag brukar ha. Tänker att det är c som äter upp mig inifrån. Min käre läkare ordinerade prover, men såklart har jag inte vågat ta dom, utan beställningen ligger kvar i datorn... men jag vågar inte ta proverna eftersom jag är livrädd för resultatet. Precis som alltid med andra ord.