Hyfsad sommar ändå
Alltså rent ångestmässigt har den här sommaren varit helt okej. Eller ganska bra måste jag väl ändå säga. Jag har inte varit nere på botten, och det får jag väl tacka min kropp för eftersom den hållt sig hyfsat fri från symtom, i alla fall allvarliga sådana. Minns inte heller när jag tog en Oxascand senast vilket är ett gott tecken.
Däremot är jag inne i en sorg, och snart kommer jag må skit... Min yngsta dotter ska flytta utomlands. Helt själv. Helt vind för våg. Inget arbete, inget boende (än) utan hon ska kasta sig ut och pröva vingarna på egen hand, något som honn verkligen vill och har bestämt sig för. Flygbiljetten (enkel) är bokad och betalad, och inom mindre än 3 veckor så reser hon.
Hur jag ska hantera detta vet jag inte. Hon vet att jag är orolig, men samtidigt är jag glad och stolt för hennes skull, och puschar henne och peppar henne och stöttar henne naturligtvis 100% i detta. Men inombords går jag sänder. Inombords gråter jag. Inombords skakar jag av rädsla...