Jag förstod det...
På sätt och vis ska jag väl inte klaga eftersom jag haft några ganska bra veckor. Jag har levt normalt, t.o.m tränat. Kunnat läsa om en tjej med dödlig sjukdom samt sett ett avsnitt av Sofias änglar på tv utan att få ångest. Dock handlade avsnittet om död efter olycka, inte sjukdom, men ändå.
Igår när jag vaknade kände jag att det här kommer inte bli en bra dag. Blev väckt av ett felstält alarm så jag var irriterad på en gång. Hela dagen var jag på dåligt humör. Lättirriterad, och väldigt trött. Kände på en gång hur ångesten kom, och hela dagen blev en riktig skitdag. I morse vaknade jag 30 min innan klockan ringde av att det ryckte i mitt vänstra lår (!!!!). Ja vad tror ni det betyder??? Panik såklart!!!!!
Så idag är jag tillbaka i mitt "vanliga tillstånd", dvs ångesthelvetet!!! Känner mig extremt trött och orkeslös, nervös (?) och den vidriga ångestkänslan i kroppen är tillbaka. Funderar på att ta en halv Oxascand för att lindra skiten, men har inte bestämt mig än. ska testa att härda ut, men samtidigt - det är så jävla jobbigt att må så här. Varför kunde det inte hålla i sig???? Mitt lite bättre mående alltså?? Nej, jag är tydligen inte värd det. Eller jag ska säga så här, rätta mig själv: Jag ÄR ju sjuk, som vem är jag att tro att jag skulle få må bra????