Hemma från vc...
Ja idag klockan 11 var jag på vc. Än en gång var "min" läkare helt fantastisk, och vi satt och pratade ganska länge om mina symtom och min oro. Han hade så himla bra förklaring till mina konstiga smärtor jag får, som kommer liksom punktvis varsom helst på kroppen. Han förklarade det som "ring i öronen" eller tillfällig tinnitus. Han menade att alla människor någon gång upplevt exempelvis ett tjut eller ringning i öroben, men att det ljudet i själva verket inte finns. Det är nervsignaler som spelar en spratt emellanåt, utan att något behöver vara fel. Nerverna lever ibland sina egna liv och skapar signaler, som kan vara ljud eller smärta, utan att det finns någon orsak. Den smärtan är heller inte palpabel, och det stämmer på mig. När jag får ont på en punkt på benet tex, så gör det inte ont om jag trycker där. Smärtan kan komma precis när som helst, och släpper efter ett tag. Så DET kändes skönt med den förklaringen.
Sen fick han faktiskt lov att göra en bukundersökningen. Han kände och klämde över hela buken. Han kände tarmar, mjälte och lever och allt var normalt. Han kände även på lymfkörtlarna i ljumskarna och han sa att ingenting kändes konstigt utan allt var normalt.
Vi pratade en lång stund om min rädsla för c, och han sa ju att han naturligtvis inte kan ge några garantier, men att de flesta symtom på allvarlig sjukdom är väldigt kraftiga symtom, och inte bara "känningar" som jag har. Kroppen är så komplex. Lever sitt eget liv och framkallar mängder av symtom utan anledning. Jag försöker verkligen att tänka så, men det är ju lättare sagt än gjort.
Så för stunden är jag lite lättad. Det var precis ett sånt här samtal jag behövde. Och jag känner mig lite stolt över att han fick lov att klämma igenom magen på mig :)