Alldeles för mycket nu...
Nu är jag inne i en sämre period igen. Har sjukt mycket att skriva känner jag, men vi får se hur långt jag kommer idag. Det som senaste gett mig ångest är att jag fått TVÅ kallelser, och det är för både CELLPROV och MAMMOGRAFI !!! I Februari, med en veckas mellanrum!!! Scrollade i bloggen bara för någon dag sedan eftersom det kändes som det var längesedan jag var på dessa undersökningar. Och tänk, nu är det dags igen!!! Jag veeeeet att det är jätteviktigt, och sist fick jag ju två fantastiska svar, men nu börjar tankarna komma igen om att "varför ska jag ha lika tur den här gången" ???!!!!
Ångesten över bröst-c kom som ett slag i magen för någon vecka sedan, då jag i godan ro satt och kollade på Facebook, när det plötsligt kom i mitt flöde att en bekant, bara några år äldre än jag, hade fått bröst-c och lade ut en bild från onkologen där hon tog emot cellgifter... Det var då jag började leta efter när jag senast var och kollade mig, och kom fram till att det var hög tid, och så bara några dagar efteråt kommer kallelesen... creepy...
Jag lever liksom i ett sortsa vaccum nu fram tills undersökningarna är gjorda, PLUS den extremt långa och vidriga väntan på svaren... dom hemska breven som dyker upp... där man ska få sin dom!!! Fy fan för det här alltså!!
Sen har jag fått två symtom att oroa mig över. För några dagar upptäckte jag ett ganska rejält blåmärke på högra underbenet (framsidan). Har INGET minne av att jag slagit mig där :'( Och sen har jag ju ganska många födelsemärken, och i förrgår tror jag det var, ser jag att ett av de jag har mellan brösten liksom ser lite irriterat ut, lite rödare och större.
Har bestämt att låta det vara en vecka i alla fall innan jag hör av mig till min läkare. Jag har faktiskt tagit några Oxascand senaste dagarna. Tror jag tog en i onsdags, sen tog jag en i torsdags, ingen på fredagen för då var vi ut med jobbet på AW och jag vill ju inte blanda medicin med alkohol. Igår tog jag också en, så det har i alla fall blivit 3 st på en vecka. Ovanligt för att vara mig, men jag har som sagt inte mått något vidare.
Hoppas kunna vänta ordentligt länge nu tills jag behöver ta nåogn tablett igen. Lär ju behövas i väntan på undersökningssvaren om inte annat.
Jag är trött också. Tycker att jag kan sova hur mycket som helst. Blir så jäkla rädd av det. Vet att det är tärande att gå omkring med ångest hela tiden, men ändå. Kollar mitt blåmärke hundra ggr om dagen, och håller utkik så jag inte får fler. Kollar min prick på bröstet hundra ggr om dagen... faan, mår verkligen inge bra nu. Jag vill bara vara frisk och leva mitt liv.
Har jag berätttat om terapin jag ska börja i förresten? Äsch, det får bli i nästa inlägg, måste faktiskt ta tag i tvätten nu. Fastän jag egentligen inte orkar... men det är ju ett nödvändigt ont :/