2016-12-13

Har inte orkat blogga... men att jag inte gjort det beror inte på att jag mått bra, snarare tvärtom.... är inne i en skitperiod...eller period? Skitliv rättare sagt, för jag jag får ju för aldrig må bra!!! Vad har hänt sen sist då? Jo, jag har helt slutat med Sertralinet...är ju ändå ingen idé att äta dom eftersom jag mår lika dåligt oavsett. Har inte ens märkt nån skillnad nu när jag slutat, mår samma lika... möjligen har jag lättare för att gråta. Känner mig kanske lite mer deprimerad...
 
Nu har jag hjärtsvikt... och denna gången ÄR det på riktigt!!! Har jag skrivit det förr?? Vill inte ens bläddra ner i bloggen för å kolla, för jag VET att jag skrivit så förut. Men nu tror jag verkligen att jag vet vad mina bekymmer beror på, och det är helt enkelt ett dåligt hjärta. Jag har inte varit hos nån doktor och fått det konstaterat, men eftersom jag jobbar på en hjärtavdelning med massvis av hjärtsviktspatienter så vet jag vad jag pratar om. Vad är det då som talar FÖR hjärtsvikt? Jo, jag är trött och orkeslös, vilket jag har varit huuuur många år som helst. I förrgår när jag hade jobbat kände jag mig tung i benen, och när jag kommer hem ser jag att jag har tydliga märken av strumporna, vilket betyder vätska i benen, vilket i sin tur betyder hjärtsvikt... 
 
Jag är så jävla rädd....
 
Alldeles nyss, innan jag började skriva, så började det sticka i vänstra handen. Ni vet som när en kroppsdel "somnar, och håller på att vakna". Paniken slog till, och jag klev direkt upp från soffan för att distrahera mig. Gick å tömde diskmaskinen och plockade i köket. Det tog låååång tid innan stickningarna släppte, och det innebar världens ångest som sitter som ett strypgrepp runt mig nu i skrivandets stund. 
 
MIn puls är alldeles för hög, den som vanligtvis är låg...
 
Ångest, ångest, ångest.... dag ut och dag in... Jag är aldrig glad längre. Jag är ledsen och rädd. Livrädd. 
 
Jag har slutat hos min psykolog, för nu har jag gått mina gånger.... ska vara färdigbehandlad... jo tjena.... mår sämre än nånsin. Men jag får inte gå fler gånger, måste få en ny remiss och sen ställa mig i ny kö. Men det är ändå ingen idé. Det har ju knappast inte gett nånting hittills :(
 
Jag vill bara få va frisk !!!! Helvetes jävla skit-sjukdomar...och helvetes jävla skitångest !!!!! OM JAG INTE HAFT NÅGRA FYSISKA SYMTOM HADE JAG INTE HAFT ÅNGEST, SÅ VARFÖR KAN JAG INTE BARA FÅ MÅ BRA??
#1 - - Eken :

Hej! Jag lider med dig, för jag vet hur det känns, jag lider oxå av hälsoångest, inte hela tiden, det räcker med att jag hör någon säga att den o den har fått det bl.a.! Då sätter det igång... Just nu mår jag skit, då jag tror att jag har fått livmoderhalscancer eller livmodercancer, vart o tagit cellprov som jag väntar svart på, varit hos kvinnokliniken på undersökningar, där hittar man ingenting, när jag ringde kvinnokliniken o presenterade mig... Hej jag heter eken och jag har hälsoångest men nu tror jag på riktigt att något är fel, så säger hon dumnöten sluta nu varför skulle det vara något med den nedre regionen, det kan lika gärna vara tarmarna!!! Gahhhhhh så vad tror du jag tror att jag har nu, du kan ju räkna ut detta själv! Ibland skämtar jag om mig själv o skrattar åt mitt problem, men innerst inne skriker jag och vill bara att allt ska vara som vanligt, ju mer jag googlar på symptom desto mer symptom får jag, förra året var jag på 2 mammografier för jag var övertygad om att jag hade bröstcancer! Skit är detta, känns dock lite skönt att läsa att det finns andra som har det som jag!!! Även om jag önskar att ingen ska ha det så här, periodvis mår jag bra men sen kommer en trigger och då är det kört!!! Kram till dig

#2 - - Anonym:

Hej! Hittade din blogg av en slump, har bara läst ditt senaste inlägg men ville bara säga att det där skulle kunna vara skrivet av mig, känner igen mig så det är kusligt! Du är inte ensam! Lider helvetets alla kval pga den vidriga hälsoångesten! Och allt pga alla olika ständiga fysiska symptom!!! Orkar inte leva med detta längre. Går i terapi men har inte hjälpt nåt än. Försöker stå ut. Idag gav jag upp och tog en sobril, orkade inte mer. Tog möjligen udden av det något men nu sitter jag här igen med galopperande ångest över cancer i rygg, mage, bröst och lungor. För att inte tala om alla av andra sjukdomar jag har symptom på. Ville som sagt bara säga dig att du inte är ensam. Lider med dig, detta är fruktansvärt!

#3 - - Anonym:

Hej, har du någon mail man kan nå dig på?

#4 - - Anonym:

Hej, har du någon mail man kan nå dig på?

#5 - - Fredrik Emilsson:

Hej!
Har läst ditt inlägg, oj helt nytt för mig, att det kan va så jävligt.
Ska läsa din blogg.

Själv har jag en dotter som fyller 17 i år
Hon har sjukdomen psykisk ohälsa
Självskadebeteende.

Har varit hema i ca 2-3 mån

Hon vloggar för att hjälpa andra
Och sig själv.

Vet inte, men tror inte det är någonting för er, som lider av hypokondriker.
fan vad jobbigt det måste vara.
kan inte föreställa mig hur mycket ångest m.m ni har.
Skönt att snacka lite och inte känna att man är ensamma

Kram lidköpings pappan