Hej! Hittade till din blogg när jag googlade, less på mina ständiga rädslor. Jag har en gång haft bröscancer o när jag för några år sedan jobbade mig in i väggen blommade en fullfjädrad hälsoångest ut.
Det är så otroligt jobbigt och tolka allt som känns eller syns på kroppen som en allvarlig sjukdom. Till skillnad från dig så ränner jag till läkare. Men gör det full av skam så det blir också en belastning.
För närvarande har jag ngn form av underlivscancer. För några veckor sedn hade jag en tumör kring örat eller i halsen. Blir så trött på mig själv o har än inte klurat ut hur jag ska bära mig åt att komma ur detta jobbiga, destruktiva tänkande.
Hur gick det för dig hos läkaren och hur mår du nu efteråt?
Hej! Hittade till din blogg när jag googlade, less på mina ständiga rädslor. Jag har en gång haft bröscancer o när jag för några år sedan jobbade mig in i väggen blommade en fullfjädrad hälsoångest ut.
Det är så otroligt jobbigt och tolka allt som känns eller syns på kroppen som en allvarlig sjukdom. Till skillnad från dig så ränner jag till läkare. Men gör det full av skam så det blir också en belastning.
För närvarande har jag ngn form av underlivscancer. För några veckor sedn hade jag en tumör kring örat eller i halsen. Blir så trött på mig själv o har än inte klurat ut hur jag ska bära mig åt att komma ur detta jobbiga, destruktiva tänkande.
Hur gick det för dig hos läkaren och hur mår du nu efteråt?
Hej!
Låter verkligen jobbit att ha hälsoångest och hypokondri, själv har jag ångest emellanåt men då har jag också haft hjärncancer sedan tonåren, är nog inne på 20:e året nu.. opererat bort tre hjärntumörer, en snällare sort som tur är om än att de sitter dumt till, så jag vet vad min ångest beror på. Hoppas du får terapi och mår bättre!
Hej! Jag snubblade in på din sida efter att ha googlat på ångest och oro. Känner så igen mig i det du skriver. Det är ett rent helvete att ha hälsoångest! Man känner efter tusen ggr om och alltid känns det som värst på helgen då man inte kan få en tid på vårdcentralen. Jag har haft en helveteshelg där jag inbillat mig massor om att min ryggvärk är nåt jättefarligt och jag tror oron har framkallat tusen nya symptom och hjärnan skenar iväg. Min man försöker lugna mig men det hjälper inte ett dugg - jag måste få höra av en läkare att allt är bra. Ringde sjukvårdsupplysningen imorse och uppträdde som ett annat vrak. Hon i luren bara: "oroa dig inte. Det låter som kotkompressioner. Ring vc imorgon." Hur ska man kunna vänta så länge? Och vem vet hur fort man får tid?! Suck. Man blir som ett vrak. Ville bara dela med mig lite. Hoppas ditt läkarbesök går bra! Kram