Ingen Sobril...

Nu har jag klarat mig flera dagar utan Sobril, och ångesten har nästintill hållts i schack. Helt sinnessjukt hur det kan gå upp och ner... Jag TROR att det har at göra med att jag har ett läkarbesök i sikte. På torsdag... Ja alltså det ska bli så skönt att få prata med en läkare, och berätta om min oro och mina symtom. Hoppas att han kan utesluta nååååågra sjukdomar hos mig i alla fall. Är inne på min andra lediga dag, och det går som sagt hyfsat. Jag är ganska trött, igår låg jag och slöade nästan hela dagen, men idag har jag tvingat mig själv att bli lite piggare. Tagit hand om lite tvätt och röjt lite granna. Vi ska på en liten minisemester nästa onsdag-söndag. DET gruvar jag mig för. Är alltid livrädd när jag ska åka någonstans. Får se till att ladda med mig Sobril, för jag vägrar ha megaångest när jag ska träffa min släkt bla. 
 
Jag har gått upp massor i vikt. Trots att jag inte "ska", så vägde jag mig igår. Och det är verkligen INTE bra. Längesen jag vägde så här mycket. MEN, då är det troligen inte tarmcancer i alla fall. Sjukt va? Jag MÅSTE gå ner i vikt, men inte pga minskad aptit, utan för att jag kämpar för det. Få se vad läkaren säger på torsdag. Så överviktig som jag är nu, så är DET jättefarligt för hälsan. Det är jag väl medveten om, men jag tror att allt fett är som en slags skyddsmur. Det finns liksom "mycket att ta av", om jag tynar bort i cancer... Får för mig att om man är smal från början så går det snabbare utför.... ja jag vet... låter helt idiotiskt men som ni vet vid det här laget så tänker jag inte speciellt logiskt alla gånger.
 
Fetma är farligt. Hjärt-kärlsjukdomar, stroke, cancer..... ändå "håller jag mig" fet... så jävla vridet... 
#1 - - ida:

Hej! Jag snubblade in på din sida efter att ha googlat på ångest och oro. Känner så igen mig i det du skriver. Det är ett rent helvete att ha hälsoångest! Man känner efter tusen ggr om och alltid känns det som värst på helgen då man inte kan få en tid på vårdcentralen. Jag har haft en helveteshelg där jag inbillat mig massor om att min ryggvärk är nåt jättefarligt och jag tror oron har framkallat tusen nya symptom och hjärnan skenar iväg. Min man försöker lugna mig men det hjälper inte ett dugg - jag måste få höra av en läkare att allt är bra. Ringde sjukvårdsupplysningen imorse och uppträdde som ett annat vrak. Hon i luren bara: "oroa dig inte. Det låter som kotkompressioner. Ring vc imorgon." Hur ska man kunna vänta så länge? Och vem vet hur fort man får tid?! Suck. Man blir som ett vrak. Ville bara dela med mig lite. Hoppas ditt läkarbesök går bra! Kram

#2 - - Anonym:

Hej! Hittade till din blogg när jag googlade, less på mina ständiga rädslor. Jag har en gång haft bröscancer o när jag för några år sedan jobbade mig in i väggen blommade en fullfjädrad hälsoångest ut.

Det är så otroligt jobbigt och tolka allt som känns eller syns på kroppen som en allvarlig sjukdom. Till skillnad från dig så ränner jag till läkare. Men gör det full av skam så det blir också en belastning.

För närvarande har jag ngn form av underlivscancer. För några veckor sedn hade jag en tumör kring örat eller i halsen. Blir så trött på mig själv o har än inte klurat ut hur jag ska bära mig åt att komma ur detta jobbiga, destruktiva tänkande.

Hur gick det för dig hos läkaren och hur mår du nu efteråt?

#3 - - Anonym:

Hej! Hittade till din blogg när jag googlade, less på mina ständiga rädslor. Jag har en gång haft bröscancer o när jag för några år sedan jobbade mig in i väggen blommade en fullfjädrad hälsoångest ut.

Det är så otroligt jobbigt och tolka allt som känns eller syns på kroppen som en allvarlig sjukdom. Till skillnad från dig så ränner jag till läkare. Men gör det full av skam så det blir också en belastning.

För närvarande har jag ngn form av underlivscancer. För några veckor sedn hade jag en tumör kring örat eller i halsen. Blir så trött på mig själv o har än inte klurat ut hur jag ska bära mig åt att komma ur detta jobbiga, destruktiva tänkande.

Hur gick det för dig hos läkaren och hur mår du nu efteråt?

#4 - - Anonym:

Hej!

Låter verkligen jobbit att ha hälsoångest och hypokondri, själv har jag ångest emellanåt men då har jag också haft hjärncancer sedan tonåren, är nog inne på 20:e året nu.. opererat bort tre hjärntumörer, en snällare sort som tur är om än att de sitter dumt till, så jag vet vad min ångest beror på. Hoppas du får terapi och mår bättre!