Jag vill också !!

Tack för kommentaren nedan. Jag vill också kunna tänka som du. Alltså "ja men låt det komma om det nu gör det", och inte oroa sig i förväg. Det är verkligen min dröm. Jag är också så fruktansvärt less på att ha det så här. Jag har kastat bort snart 6 år med ständig oro och ångest. 
 
Jag har ju haft dessa besvär sedan barnsben, men aldrig så här illa. Förr så levde jag livet, kunde få kortare perioder med svår oro, men sedan 2013 har det i princip varit konstant....
 
Jävla skitliv. Jag vill leva. Jag vill njuta. Jag vill må bra. Fysiskt OCH psykiskt !
#1 - - Elise:

För mig blev det bara så. Är tacksam, men samtidigt emellanåt rädd att hamna där igen. Ingen som inte varit där i ångesten kan ens föreställa sig hur det känns. Bär alltid med mig detta och har djup sympati f alla som kämpar m psykisk ohälsa. Många kramar!

#2 - - Anonyma tanten:

Jag har precis hittat din blogg och hjälp vad jag känner igen mig i din beskrivning av hur ångesten tar över, hur bara försöka överleva dagen utan att någon märker hur illa det är. Och oförmågan att njuta av det som är fint och trevligt etc.

Tack för läsningen, den har iaf hjälpt mig att inte känna mig helt ensam i detta...

För mig började det med oro för mitt ena barn. Jag var säker på att hon hade MS eller ALS. Vilket hon tack och lov inte hade.

Efter detta har oron och ångesten flyttats över till mig själv och det blir bara värre. Har gått i KBT utan resultat. Jag förstår principerna för hur jag ska tänka men lyckas inte tillämpa, eller iaf få något positivt resultat av det jag försöker med.

Kämpar vidare...

Hoppas du fått en bra början på året.

↑