Helvete... :'(
Hade en okej-dag igår, och faktiskt idag med, fram tills nu på eftermiddagen. Sitter på mitt jobb och skriver… har nyss tagit 10 mg Oxascand, för jag står inte ut längre. Blev så sjukt jävla triggad, att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag fick nämligen rapporterat om en ny patient, vilket jag i och för sig får ca 20 ggr dagligen på mitt jobb. Denna gång var det en kvinna bara ett par år äldre än mig, som hade metastaserad bc… alltså min största fasa!! När jag fick höra det fick jag panik. Lyckas som vanligt dölja det och lugnt och sansat arbeta vidare, men inombords rasar världen. Jag ser det som ett tecken. Ett tecken på att jag kommer drabbsa. Varför rapporteras det annars in en sådan patient precis under mitt arbetspass?! Jag orkar inte. Kvinnan kan inte botas och jag tycker det är så fruktansvärt vidrigt. I smyg men i full panik smet jag in på toan för att känna igenom mina bröst. Inga knölar. Pyttelite lugnare, men ändå inte. Jag hatar det här så jävla mycket att ni inte kan ana. Jag vill inte höra talas om sånt här. Varför kommer en patient just i kväll med den diagnos jag fruktar mest? Oxascanden har inte verkat fullt ut ännu. Jag mår skit. Jag är så jävla rädd. Nu är det nästan så att jag längtar till min fruktade mammografi jag bör bli kallad till när som helst. Jag orkar inte må så här. Fy faaan vilken jävla skitångest jag har nu :'( Är så jävla ledsen :'( Så jävla rädd...
Hej jag brukar läsa din blogg för jag lider också mycket av ångest. Tråkigt att du mår så dåligt. Jag lider med dig. Jag kan också bli väldigt triggad när saker jag har ångest över kommer på tal. Nästan så att man tror att folk tar upp det för att retas. Men så är det såklart inte. Sen triggar man själv upp ångesten till nya nivåer bara genom att fantisera själv om saken så man tror sig själv. Herre gud vad det tar energi. Hoppas du får en bra dag imorgon och alla andra dagar såklart. Kram