15 minuter...
Ja, det är sant! Jag vågade mig ut på en 15-minuters promenad, vilket säkert låter extremt lite i de flestas öron, men för mig är det en vinst att ens våga nu när det är lung-c jag oroar mig över. Jag satt ju inne hela dagen igår, och idag har jag heller inget att göra. KAN ju inte bara ligga framför tv'n hela tiden. Hade tänkt att dammsuga men dammsugarna har gått sönder (!) så det blir till att köpa ny imorgon. Drog på mig stövlar och jacka och tog mig en promenad över ängarna. Vågade inte bli andfådd så jag gick i hyfsad lugn takt. 15 fick räcka. En start. Jag har i alla fall gått ut och rört på mig, om än LITE.
Men inte hjälper det mot ångest i alla fall. Hela tiden far tankarna om c runt i min skalle, och jag lägger märke till allt i min kropp. Fy fan! Jag är extrem just nu. Har haft en jävligt lång dålig period. Jag får ju aldrig något andrum längre. Och det finns ju verkligen ingen hjälp att få, och tyvärr kan jag inte hjälpa mig själv...