Inte bra alls...

Usch... nu är ångesten tillbaka, nästan med full kraft. Igår när vi var och handlade fick jag plötsligt ont i "mellangärdet". Ganska ytlig smärta, men det gjorde jätteont, och satt i max en minut. Kände hur paniken sköljde över mig. Det var inte Magkatarr-smärta, utan något annat. Vad var det?? Det kom inte tillbaka, men jag har inte kunnat sluta tänka på det. Min tanke är svulna lymfkörtlar pga C !!! Hade ju en vän som hade lung-c stadie 4 och hennes första symtom var smärta i mellangärdet pga just den orsaken. Hon lever inte idag :'( 
 
Har alldeles nyss tagit en halv Oxascand (5 mg). Hade hoppats slippa, men jag har ju knappt behövt några tabletter på länge, så det känns ändå ok. Orkar inte ha det så här. Orkar inte med den här vidriga känslan som nu återigen intagit min kropp. Rädslan, övertygelsen och skräcken om att jag har C. Är så jävla rädd... jag vill ju bara leva !!!!!!! Allt i mitt liv är bra nu. Ny bostad som jag älskar, ingen jätteoro för barnen just nu, och ja, allt borde vara toppen. Men så mår jag så in i helvete dåligt. 
 
Jävla skitångest...
#1 - - Emilia:

Känner så igen allt du skriver!
Jag är exakt likadan i perioder. Har haft en helvetes-period sedan en vecka tillbaks. Så mycket ångest och tunga tankar om diverse livshotande sjukdomar ! Livet alltså, djupa dalar och höga toppar.

#2 - - Å:

Hej fina du!

Jag vill bara skicka styrka till dig, förstår så väl hur du har det... även om allt känns skit just nu kommer ljusglimtar framåt, vet att det är omöjligt att se det när man är inne i en riktigt dålig hypokondriperiod med ångest så stor att man knappt klarar av det men så är det faktiskt. Jag har gjort tre undersökningar senaste månaden och varje gång varit ett vrak av oro och iskall skräck och sen blivit lättad efter lugnande besked. Men för mig är varje läkarbesök vägen till katastrofen jag för allt i världen vill undvika. Andra människor går till läkaren och räknar med att gå därifrån efter besöket, för mig är det inte så, har jag väl lämnat prover eller berättat om något symptom är jag övertygad om att nu är allt kört. Det är en ständig skräck att aldrig gå säker och det värsta är att man inte kan komma från sig själv och din kropp. Hade man hundfobi kunde man undvika hundar osv men kroppen går inte att fly från...

Det blev en lång utläggning men trots all skräck måste vi försöka leva! Jag julpyntar och mediterar, ser filmer jag mår gott av och försöker tänka att allt blir som det blir, hur mycket jag än oroar mig. Allt gott till dig och er andra som är fångar i sin hypokondri! Stor kram ❤️

#3 - - S:

Jag vet att du inte vill höra detta, och jag vet att du inte tror att det gäller just dig, men så länge du har denna bloggen och ger din ångest uppmärksamhet så kommer du inte kunna bli av med din hälsoångest.

Det är tyvärr den hårda sanningen. Du måste bryta din spiral du hamnat i. Det är klart att du får ont i mellangärdet när du oroar dig för lungcancer.

Jag skrev till dig förra hösten och tipsade om metakognitivterapi MCT. Jag kan säga dig att det räddade mitt liv. Nu har det gått ett år sedan jag slutade i terapin och jag mår bra! Jag kan absolut oroa mig lite då och då när jag får något symptom som sitter i en tid, menandet tar aldrig över mitt liv. Den enda gången jag kan hamna i någon jobbig period är när jag ger ångesten uppmärksamhet, och tyvärr, när jag klickar mig in på din blogg (kan inte låta bli att göra det för jag vill SÅ gärna att du ska ha lyckats bryta dig fri). Jag är samtidigt så glad att jag hittade din blogg för det var genom den jag förstod att jag inte är ensam om att bli paralyserad av ångest då och då. Det var genom den jag förstod att jag kunde söka riktig hjälp. Människor som oss, som oroar oss och lever med ångest i tid och otid behöver inte gå i terapi och älta vår ångest ännu mer, vi behöver gå i terapi för att lära oss att inte bry oss om ångesten när den kommer. I MCT lär man sig just det. Att inte ge ångesten någon uppmärksamhet.

Jag önskar dig allt gott!

#4 - - Anna:

Ja - jävla skitångest. Jag tar själv oxascand ungefär två ggr i veckan. När jag vaknar vid fyra på morgonen och det känns som hela revbenskorgen ska explodera. Smsar då till min chef och ber att få jobba eftermiddag. Det brukar släppa mh Oxascand och så somnar jag om och sover till elvatiden och kan jobba 12-17. Nu har jag fått en ny läkare som vägrar skriva ut oxascand till mig - panik 😱 Det är det enda som fungerar och jag tar det max två ggr i veckan. Har också många konstiga smärtsymptom..

↑