Kollat mitt blodvärde :D

Jag vet inte vad som flög i mig. Men kan ni förstå!!! Jag tog ett snabb Hb på jobbet!!!! Jag hade nyss haft en patient med extremt lågt blodvärde, och det är ju så att man faktiskt kan se med bara ögat om värdet är väldigt lågt, då den röda färgen från blodet är väldigt ljus vid ett lågt värde. Som svag hallonsaft nästan. 

Fick för mig att jag skulle kolla mitt blod. Alltså inte analysera det utan bara suga upp en droppe i kuvetten för att se om det var ljust eller inte, så sagt och gjort, ett stick i fingret, en droppe blod i kuvetten, och jag tyckte faktiskt det såg ganska färgrikt ut. Inte så ljust som patienten innan som hade ett Hb på 70 (!).

Jag stoppade i kuvetten i apparaten och höll för displayen. Skulle jag kolla eller inte? Backade och liksom kisade med ögonen för att "tjuvkika" (hur sjukt alltså?!?!?!?!) men så såg jag att det stod 144 vilket gjorde mig lugn. På test nummer två stod det 156, och på test nummer tre stod det 148 och man tar ju alltid minst två, men helst tre tester för att slå ut det med ett medelvärde, och mina tre värden delat på tre blev ståtliga 149. HUR BRA ÄR INTE DET???? Fantastiskt bra skulle jag säga :D 

Så nu är jag stolt, mallig och känner att jag kan utesluta ett par sjukdomar i alla fall. Undra vad man ska våga sig på nästa gång... ett crp eller en snabbsänka kanske ;) 

#1 - - Anna E:

Hej! Det var länge sen jag skrev någon kommentar, men jag har funnits här i kulisserna ska du veta ;). Du är verkligen modig som vågar ta hb och blodsocker och allt. Jag är precis som du att jag är helt skräckslagen för att behöva ta blodprov. Har inte gjort det på många år.

Just nu är jag inne i ett djupt skov sedan juni i år. Har verkligen haft det såååå jobbigt och har det fortfarande. Sitter här på en trappa och gråter en stund innan jobbet.

Det verkar som att du mår lite bättre nu. Tar du någon medicin? Har du något tips att komma med? Jag går i KBT nu för typ fjärde gången på 12 år. Ska testa ha en bestämd orostid varje dag, försöka bagatellisera mina symtom och tänka "ja, det är väl cancer haha", typ.

Men mår ju skit.

Har liksom du nyss börjat på nytt jobb och allt är så mycket på en gång.

Kram <3

#2 - - Peter:

Hej, Tack för din blogg.

Känner igen mig på mycket du skriver. Har själv haft problem sen jag var liten. Inte lika intensivt som dig, men ändå en oro/ångest för diverse kroppsliga "symptom" där läkarbesök och mediciner varit en vardag. Tycker det är skön (för mig :) ) att ha hittat någon med samma problem och inte behöva känna att man är ensamma. Fortsätt med det du gör, du är en mycket stark människa. :)

Ha de bra

↑