Upp och ner, ner och upp...
Förra helgen hade jag sådan sjuk jävla ångest att jag var tuvngen att ta Oxascand två dagar i rad. Inget speciellt som hände eller hade triggat, och jag vet liksom inte varför jag fick sån ångest, men ibland har jag ju sådana "attacker". Overklighetskänslor och ostadighetskänslor/yrsel from hell. Blev bättre efter Oxascand plus ett glas vin på kvällen!! Fy fan för detta mående alltså.
Sen har veckan varit ok. Denna helg likaså. Humöret är väl sisådär, alltså jag är så sjukt lättirriterad. Jag känenr mig arg... och ledsen.
Jag kämpar och kämpar med vikten. Har lyckats gå ner några kilo, men jag fattar liksom ändå inte vad som sker med min kropp. Jag har mer än halverat kaloriintaget, och med tanke på min mycket stora övervikt så borde jag gått ner beydligt mer än vad jag gör. Fattar inte!!
Jag tränar inget, inte ens promenader. Men det är ju vinter, och jag HATAR vinter och kyla!! Förmår mig inte att gå ut vintertid, är dessutom rädd att halka/ramla när det är halt.
Men sen vet jag redan nu hur det kommer bli. Går jag ner i vikt "för bra" kommer ångesten över det. Och det finns som sagt EN endaste faktor som kan skydda mot a-sjukdomen, och det är övervikt!! Något jag verkligen tagit fasta på :/ Sjuk i hjärnan, as usual...