jagmedångest.blogg.se

Dotterns CRP gick ner från 175 --> 41 --> 7,3 och idag 2,4. Är sååå lättad att det vände snabbt och att antibiotikan gjorde sitt. Igår mådde jag skit. Kollade mig i speglen och sneglade mot ryggen, över axeln, och tycker att ett födelsemärke ser annorlunda ut. Har semester den här veckan, så jag skulle egentligen va hemma, men jag kunde inte släppa nojan för hud-c så jag for in på jobbet och bad en av våra läkare att kolla pricken i ett dermatoskop. Hon sa att den såg helt ofarlig ut, men det tog ändå ett bra tag innan ångesten lättade för tankar kom hela tiden, såsom... "tänk om hon har fel"...

 

Idag har jag bara varit ensam hemma... Känner mig på dåligt humör. Irriterad. Typ alltid så när jag är ledig, ensam hemma och inte har något att göra. Känner mig deprimerad. Karln valde att fara och fiska hela dagen, och det är klart han måste få. Skulle aldrig hindra honom från att göra det han tycker är kul. Bara det att JAG aldrig kan ta mig för något på egen hand. Finns liksom inget jag tycker om att göra känns det som.  

 

Har städat lite, tagit ett par promenader med hunden... annars bara legat på soffan och kollat telefon och tv. Lat, fet, världelös och ful. Exakt så känner jag mig. Och nej, jag har inte dragit på mig någon offerkofta. Det är bara så jag är, och hur jag känner...